Stockholms Antirasistiska Kulturförening vill med anledning av en nyligen utfärdad dom mot antirasisten Tony Karlsson från Södertälje uttala oss mot att politiska företrädare för den nazistiska rörelsen ska kunna vara med och avgöra domslut i rättssystemet.
Tony Karlsson dömdes, mot sitt nekande, för en ringa trafikförseelse. Han hävdar själv att polisen som vittnade i fallet farit med osanning. Men det mest uppseendeväckande var att Sanna Hill, som är representant för Nationaldemokraterna, var med och dömde honom.
...
Tony Karlsson har tidigare själv varit aktiv i kampen mot rasismen. P.g.a. detta mordhotades han av nynazister aktiva i vitmakt-rörelsen (som för detta dömts för olaga hot i Södertälje tingsrätt och Svea hovrätt). Att Tony nu ska dömas av en ledande företrädare för ett parti med tydliga kopplingar till den nazistiska rörelsen – vars våld mot meningsmotståndare utgör en del av rörelsens arbete – är helt oacceptabelt.
Partiets ordförande Mark Abramsson ledde själv den våldsamma nazistpöbel som attackerade Prideparaden 2003 som nästan ledde till döden för den svårt misshandlade funktionären Facundo Unia. Nationaldemokraternas samarbete med nazistiska organisationer är väldokumenterat. De tillhör den nazistiska rörelsens parlamentariska falang.
Hur ska rättvisa kunna skipas i ett rättssystem där nynazister är med och fäller utslagen? Sanna Hill tillåts sitta och döma i fall där personer från grupper som hon själv avskyr står åtalade. Invandrare, homosexuella, antirasistiska aktivister och feminister utgör grupper som Nationaldemokraterna och dess ledande företrädare hatar. Det kan inte förväntas att Sanna Hill, som i sin politiska verksamhet bland annat skrivit artiklar för nazistorganisationen Svenska Motståndsrörelsens nättidning, ska lägga sin människosyn åt sidan när det kommer till rättspraxis. För Nationaldemokraterna är mänskligheten graderad i över- och undergrupper med olika värde.
Därför borde Tony Karlssons jävsprövning bifallas. Vi uppmanar alla antirasistiska krafter att ta ställning för och uttala sig för Tony Karlssons rätt till en rättvis rättsprocess. Vi vänder oss också emot att rasister och nazister överhuvudtaget ska kunna få inflytande i rättsväsendet.
Stockholms Antirasistiska Kulturförening – STARK
”Husby kräver respekt” visar vägen
I söndags kväll beslöt sig engagerade Husbybor efter ett stormöte att inleda en ockupation av Husby Träff, lokal samlingspunkt för föreningslivet, kulturella och sociala aktiviteter sedan många år tillbaka. Anledningen: Stadsdelsnämnden har beslutat för att lägga ned verksamheten och flytta den till en betydligt mindre f.d. kroglokal. Som vanligt har politikerna inte brytt sig om att fråga vad Husbyborna tycker.
Den arrogans som politikerna i den borgerliga alliansen visat Husbyborna är svåröverträffad. De senaste åren har man bl.a. lagt ned postkontoret, vårdcentralen, skolor, förvaltningshuset, försäkringskassan och privatiserat verksamheter som simhallen. Man har drivit igenom beslut om lyxrenoveringar av bostäder vilket betyder att många av de boende inte har råd att bo kvar. Man har också beslutat om en rivning av gångbroarna i stadsdelen, som separerar trafiken till förmån för bilister på bekostnad av trygga gångvägar.
Allt detta har dessutom skett utan hänsyn till Husbybornas vilja. Gång på gång har man tagit beslut över huvudena på dem som drabbas. Ytterst är allt ett led i ett försöka avskaffa så mycket som möjligt av den offentliga servicen i Husby (alternativt lägga ut den på entreprenad till förmån för vinstsuktande företag). Samtidigt som man drar ned på den offentliga servicen vill man främja en utveckling där Husby ska bli en sorts utkant till medelklassens Kista, med dess gigantiska galleria och kontorskomplex. Främst de mer välbeställda, mer konsumtionsbenägna, ska få plats. Husbys arbetarbefolkning, varav vilken en stor del – i synnerhet de unga – hålls i arbetslöshet, står i vägen för detta projekt.
Den s.k. ”Järvadialogen”, som för ett par år sedan drogs igång efter de återkommande protesterna mot bristen på demokratiskt inflytande över processen, var på papperet tänkt att möjliggöra en större förankring för den förda politiken. Här skulle olika föreningar i området få komma till tals och ge sina synpunkter på förändringsförslagen. Men föreningarna och engagerade Husbybor har gång på gång fått se sig överkörda i praktiken då politikerna helt enkelt struntat i att hålla dialogen vid liv. Då de (på goda grunder) misstänkt att deras planer inte skulle mottas väl har det varit enklare att snabbt klubba igenom besluten på tryggt avstånd. Överhuvudtaget har utvecklingen på ett påtagligt sätt visat hur odemokratiskt politikerna i stadshuset är beredda att agera för att få som de vill.
Det är därför som ockupationen av Husby Träff handlar om så mycket mer än om en lokal.
När jag själv anlände till Husby Träff under gårdagen möttes jag av en sjudande aktivitet. På scenen i den stora samlingslokalen sjöngs och spelades det musik, och bland åhörarna hade både unga och gamla Husbybor samlats för att visa sitt stöd för ockupationen. Runt om i lokalen hängde flera av de banderoller som Husbyborna gått bakom när de protesterat, demonstrerat och ockuperat mot tidigare angrepp mot stadsdelen. På kartongväggar har man tejpat upp mängder av insändare och artiklar från olika tidningar där Husbyborna uttryckt sitt missnöje mot de många försämringar man drabbats av. Stämningen glöder av engagemang, och påminner om det stora möte jag bevistade för två år sedan i Rinkeby, där ett par hundra boende organiserade motståndet mot nedläggningen av vårdcentralen.
Senare på kvällen bevittnar jag ett möte med samordningsgruppen, där de aktiva överlägger om de krav man ska ställa inför morgondagens möte med Röda Korset och politikerna (Röda Korset står för tillfället på hyreskontraktet, men även om organisationen på nationell nivå godkänt lokalflytten har man uppenbarligen tagit intryck av befolkningens protester och bjudit in till samtal). De krav som ligger på bordet har tidigare tagits fram på ett stormöte, och den kommande morgonen ska samordningen ta upp kraven och sina utvecklade förslag till diskussion och beslut på ytterligare ett stormöte.
Samordningsgruppen består huvudsakligen av unga engagerade människor. De har varit med och kämpat mot de tidigare försämringarna, de vet vad som står på spel och de tänker inte låta sig luras av politikerna ännu en gång. De beslutar sig för att fortsätta förespråka ett fasthållande av det självklara kravet på att lokalen ska få vara kvar, och att kommunen ska ta ansvaret för att finansiera driften. De vill också driva på för verklig makt från de boende i Husby, Tensta, Akalla och Hjulsta genom upprättandet av styrgrupper baserade på de lokala föreningslivet och befolkningen i stort.
Deras och Husbybornas engagemang är värt allt stöd. Med sin ockupation utgör de ett exempel för alla som drabbas av högerns segregations- och nedskärningspolitik.
Stöduttalanden kan skickas till:
Postas i loggen på ockupationens Facebook-sida:
Gå även in på gruppens blogg för att läsa de senaste uppdateringarna:
Och om du har möjlighet, ta dig till Husby och delta på något av stormötena (som hålls kl.10 resp kl.18 varje dag så länge ockupationen pågår) och visa ditt stöd i praktiken.
/Gunnar Westin undertecknat av STARK
Demonstration 10:e december klockan 12.00 Kungsträdgården vid Karl XII statyn. Inga nazister på våra gator - SD ut ur riksdagen
Sverigedemokraterna försöker att bli ett accepterat inslag i vår vardag. Senaste valet gav 5,7 procent av väljarna sitt stöd åt en öppet rasistisk politik. För nazister var detta en viktig signal, ett klartecken. Att de är accepterade och kan visa upp sin hatideologi på gatorna igen. Nu tänker de hålla Nordens största nazistiska marsch mitt i centrala Stockholm, mitt i julhandeln. Just när hela världens media är i Stockholm, mitt under Nobelfesten. De vill sända ut en tydlig bild från Sverige, att det här är intoleransens land.
Vi, de 94 procenten som vänder oss mot rasism, uppmanar till protester. Precis som vi gick ut på torgen när Sverigedemokraterna röstades in i riksdagen går vi nu ut på gatorna när nazister ska marschera. De fick aldrig vår röst och de kommer inte få vår stad. Vi är 94 procent, en överväldigande majoritet som står för ett öppet och tolerant samhälle, och så länge vi finns på gatorna kommer inte högerextremister att kunna skapa ett rädslans och intoleransens klimat i vår stad – inte ens när högervindar blåser kallt.
Vår mångfald är vår styrka. Kom på demonstration i Kungsträdgården vid Karl XII statyn den 10 december klockan 12.00. Tillsammans håller vi nazisterna borta från våra gator!
http://viar94procent.org/
Demonstration lördag 3 december kl 15, Slussen, Södermalmstorg - Stoppa utvisningarna!
Arrangörer: Asylrörelsen i Stockholm
Återinför asylrätten - avskaffa rasismen
Amnesti åt alla gömda flyktingar
Lika rätt till vård, utbildning & svenska kollektivavtal
Asylrörelsen i Stockholm samlar aktivister från en rad flykting-, kultur-, fackliga och politiska organisationer som bestämt sig för att ta kampen mot den omänskliga flyktingpolitiken gemensamt; En för alla - alla för en. Sedan maj i år har Asylrörelsen stoppat 12 utvisningar av politiska flyktingar till Iran. Vi har också genomfört blockader mot massdeportationer till Irak och kämpat för att stoppa utvisningar till Syrien, Etiopien, Afghanistan m fl.
I år har tvångsutvisningarna av flyktingar ökat med 20 procent. Men med ökad jakt på flyktingar kommer ökat motstånd. Den 3 december är startskottet på en intensiv upptrappning av asylkampen med en demonstration vid Södermalmstorg 15:00 med avmarsch till Mynttorget där vi ställer de ansvariga politikerna mot väggen! Ta med vänner, arbetskamrater och grannar så sätter vi stopp för den rasistiska flyktingpolitiken.
Asylrörelsen i Stockholm
Åk med oss till Uppsala den 5 juniför att protestera mot SDU! Vi träffas utanför sthlms centralstation 12.30 och åker gemensamt med tåget 13.11.
Söndagen den 5 juni kommer Sverigedemokraternas ungdomsförbund, Sverigedemokratisk Ungdom (SDU), att arrangera en marsch i centrala Uppsala. När SDU demonstrerade i Göteborg den 10 april så agerade Svenskarnas Parti (tidigare Nationalsocialistisk Front) livakter åt SDU, och attackerade antirasister. Två antirasister fick föras till sjukhus.
Detta visar på vilken yttrandefrihet SDU förespråkar. De samarbetar eller åtminstone har kontakter med öppna nazistiska grupper. De senaste 20 åren har över 20 personer blivit mördade på grund av rasistiskt och nazistiskt våld. Men SDU:s marsch har istället paroller om stoppa "våldet från extremvänstern".
Vilka är dessa syften? SDU bygger – precis som moderpartiet – sin politik på fientlighet mot invandrare i allmänhet, och mot muslimer i synnerhet. Rasismen kombineras dessutom med stöd till stora delar av den arbetarfientliga politik som den sittande högerregeringen genomför, en politik som ökar klassklyftorna och göder rasismen.
Den verkliga orsaken till SDU:s demonstration är att organisationen nu anser att tiden är mogen att försöka ta gatorna i besittning och visa styrka bakom orden. Det är viktigt att de inte får göra detta oemotsagt! Ingen plattform åt rasisterna!
Därför uppmanar STARK, Stockholms Antirasistiska Kulturförening, alla antirasister att resa gemensamt till Uppsala för att fredligt protestera mot rasisterna i SDU. Vi kommer tillsammans med antirasister i Uppsala att bua ut dem längs marschvägen och informera allmänheten om innebörden av SDU:s aktiviteter. Kom med du också!
Samling i Stockholm: Söndag 5 juni, kl.12.30 vid fontänen utanför Centralstationen på Vasagatan för gemensam resa till Uppsala.
Res-info: Vi tar tåget till Uppsala 13.11. Alla måste köpa sina egna biljetter.
(Man kan även ta bussen med Swebus: www.swebus.se)Visa mer
STARK uppmanar också folk att uppmärksamma Nätverket mot rasisms manifestation mot SDUs samling i Stockholm, på plattan, den 6: e juni kl 12.
Demonstration mot ordningsmaktsvåldet
STARK är en av de organisationer som är med och kallar till demonstration mot ordningsvaktsvåldet lördagen den 28:e maj med start klockan 15:00 samling utanför Rådhusets tunnelbaneuppgång vid uppgången mot Tingsrätten:
TRÖTT PÅ POLIS- OCH VAKTVÅLD?
Upplevelser om övergrepp från poliser, ordningsvakter och
väktare finns i mängder, men dessa övergrepp får nästan aldrig
någon påföljd. Våldet drabbar människor generellt men tar sig
ofta rasistiska uttryck. Det ger signalen att de utsattas underordnade
position i samhället är naturlig och berättigad. Detta är
en stor del av förklaringen till det låga förtroendet för rättssamhället
i förorter där många utsätts för dessa trakasserier. Likhet
inför lagen gäller inte så länge uniformerade förövare går fria!
PIGG PÅ RÄTTVISA?
I ett samhälle med stora klassklyftor och ett orättvist rättssystem
begås fler brott, tryggheten minskar och det höjs krav på
fler vakter och poliser. Ingenting tyder dock på att hårdare tag
skulle leda till ett tryggare samhälle, däremot finns det ett samband
mellan jämlikhet och minskad brottslighet. En jämlikare
samhälle skulle därför vara bra för alla! Det är dags att gå till
grunden med problemet och minska klyftorna.
DÅ ÄR MAN GLAD ATT BJUDA IN DIG!
Alla samlas på Kungsholmen för att protestera mot detta våld.
Eftersom många fall aldrig uppmärksammas så besöker vi
Polisen, Securitas och ordningsvakternas lokaler och låter människor
som blivit utsatta att vittna om sina erfarenheter o däremellan ska vi även ha talare som ex Fatima Doubakil(muslimska mänskliga rättighetskomittén), Michael Lundh som är expolis och även avslöjat grova övergrepp av norrmalmspolisenen samt vittnen som själva blivit utsatta för ordningsmaktsvåld.
Tåget avslutas sen i Rolambshovparken där d kommer att va liveframträdanden med inga mindre än tex Highwon, Gpunkten, Danjah, Diegojah, Hanouneh Slag Från Hjärtat o många andra fler
Har du något att berätta eller vittna om nån erfarenhet av övergrepp eller trackaserier från ordningsmakten? Tveka inte att kontakta o skriv om din berättelse till: vaktaordningsmakten@gmail.com
VI SES 15.00 LÖRDAGEN DEN 28 MAJ VID RÅDHUSET
TUNNELBANESTATION (UPPGÅNG POLISHUSET)
Uppmaning till reaktion mot rasism i skånska universitet- och högskolevärlden
Rasbiologisk forskning och öppet nazistiska föreningar under andra världskriget tillhör en del av Lunds Universitets historia som universitetet säkert vill komma bort ifrån.
Men när ett gäng studenter sminkar sig svarta i ansiktet och leds ...iväg av
några utklädda slavhandlare på väg till en iscensatt slavauktion som ett inslag på en universitetsfest blir istället
reaktionen från Hallands nations kurator att "De menade inget illa med detta, man kan driva med alla sorters människor på sittningar." Och när några utländska studenter tar illa vid sig under spexet och klagar hos vakten blir de mötta av ignorans.
Man kan föreställa sig hur reaktionen vore från universitetet,
massmedia och juridiska instanser om man på ett studentspex i dagens Lunds Universitet klädde ut sig till judar ledda av nazistiska soldater på väg till auschwitz - för att som kuratorn uttryckte det "lätta på trycket" under festliga sammanhang. Offren för den
förintelse som drabbade afrikaner söder om Sahara under slaveriet, ivrigt påhejad av dåtidens västerländska vetenskapsmän, går tydligen bra att förnedra och driva med utan seriösa påföljder däremot. Även denna, liksom den förintelse som drabbade judarna, bör finnas med samma tyngd i historieuppfattningen.
Att människor som utsatts för förintelse och slaveri ska hedras och
respekteras handlar inte om att vara nån partydödare. Det fyller en
viktig funktion i att i största möjliga mån upprätta det
människovärde som berövats dessa människor och de folk de tillhör. Vi får aldrig ta
människovärde för givet. Speciellt inte när vi än idag lever i en värld så präglad av rasism och förtryck och ett samhällsklimat som allt mer sänker tröskeln för hur mycket rasistisk hets som tillåts.
Jallow Momodou från Afrosvenskarnas riksförbund som polisanmälde händelsen har efter anmälan blivit utsatt för trackaserier på sin arbetsplats på Malmö högskola. Bland annat har en affisch satts upp med Jallows huvud placerad på en bar överkropp med kedja runt halsen med texten "Vår negerslav är bortsprungen".
Iscensättningen av slavauktionen, den passivt
understödjande attityden från universitets ledning och den rasistiska strömningen bland universitets och högskolevärlden måste mötas av en reaktion från alla sanna antirasister!
Stockholms antirasistiska kulturförening
uppmanar alla antirasister att maila till
rektorn på Lunds universitet och ordföranden för studentkårena och kräva åtgärder.
Rektorns mailadress: rektor@rektor.lu.se
Ordförande för studentkårena: ordf@lus.lu.se
"Det får inte råda något tvivel om att vi har nolltolerans mot rasism och diskriminering", säger Lunds universitets rektor Per Eriksson. Vi i Stockholms antirasistiska kulturförening kommer tvivla tills Lunds Universitet åtminstone uppfyllt dessa krav:
- Eleverna bakom den rasistiska attacken skall uteslutas från deras studentorganisationer.
- Kuratorn för Hallands nation, Elinor Lavesson, måste ta sitt ansvar och avgå.
- Rektorn för Lunds universitet tillsammans med ordförandena för studentorganisationerna måste komma ut med en offentlig ursäkt och avståndstagande från den här sortens rasism.
- Rektorn för Lunds universitet ska presentera vilka åtgärder de ska införa för att garantera att liknande händelser inte inträffar i framtiden.
- Att Lunds universitet och alla andra universitet runtom i landet som organisationer tar sitt ansvar genom att integrera kunskap om rasism i sina utbildningar, både till studenter, till studentkårer och till anställda, liksom kunskap om den antirasistiska forskningstraditionen.
Stäm in i dessa krav och/eller kom med de ni tycker vore passande!
Vi skickar också vårt fulla stöd till Jallow Momodou. Trackaserierna mot
honom måste utredas och de ansvariga ställas inför rätta!
STARK slöt upp vid rättegång för att visa solidaritet med Ismail Essakali, offer för
väktarvåldet
Stockholms Antirasistiska Kulturförening har tidigare uttalat vårt stöd för Ismail Essakali
(som till vardags sjunger i reaggebandet Slag från hjärtat under artistnamnet I-Smile). Ismail
misshandlades av ordningsvakter i t-banan i december förra året. Under misshandeln i
ett ”s.k. ”trygghetsrum” fick han ta emot rasistiska tillmälen som ”blattejävel” och ”svarting”.
Att människor med icke-vit hudfärg löper större risk att utsättas för trakasserier och
våldsamheter i mötet med ordningsvakter och poliser är inget nytt. Inte heller att det i princip
är omöjligt att få upprättelse för den som drabbats. Så var det även i Ismails fall. Ismail
anmälde – han ville ha upprättelse. Men bevis (i form av kamerabilder från SL) försvann
under märkliga omständigheter trots löften om att materialet skulle sparas. Kvar stod slutligen
ord mot ord. Fallet lades ned, och ordningsvakterna gick fria utan så mycket som en varning.
Under onsdagen den 6 april var det dock Ismails tur att kallas till rättegång. Anklagelseakten
bestod i att man funnit en bit cannabis i hans ficka i samband med misshandeln. Ismail
själv har hävdat att han inte haft några droger på sig före han råkade i händerna på
ordningsvakterna, och han har dessutom vittnat om att dessa under misshandeln låtit honom
förstå att man skulle plantera bevis på honom.
I samband med rättegången slöt kamrater från Stockholms Antirasistiska Kulturförening
tillsammans med vänner till Ismail upp för att visa sin solidaritet, men också för att visa
ordningsvakterna att vi är många som vet vad de sysslar med. Vi fyllde åskådarbänken och
hade för dagen tryckt upp t-shirts med texten ”Vi vaktar väktarna”. Ordningsvakterna ska
förstå att vi vet vad de håller på med! Det är, som STARK förklarade i det flygblad som
delades ut av våra aktivister utanför rättssalen, hög tid att bryta tystnaden om rasismen och
väktarvåldet.
Rättegången var ett tydligt exempel på de fördomsfulla attityder som genomsyrar det svenska
rättssystemet. Hela förfarandet präglades för det första av amatörmässig slentrian. Det gav
uttryck för en tydlig arrogans från både åklagare och nämndemän.
Åklagarsidan inledde först med att kort redogöra för sin egen bedömning. Enligt henne rådde
det ”inget tvivel” om vem som var den skyldige. Medan ordningsvaktens historia bedömdes
som ”helt rimlig” avfärdade hon Ismails historia som ”helt orimlig”. Vad som var ”orimligt”
utvecklade hon aldrig, men enligt henne kunde det inte finnas några motiv, då väktarna inte
hade någon personlig anknytning till Ismail.
Den ordningsvakt som sedan kallades in för att vittna återgav en historia som i åhörarnas öron
kändes både konstruerad och väl inövad. Men åklagaren fann ingen anledning att ifrågasätta
vittnesmålet. Att ställa några obekväma frågor om väktarnas attityder mot icke-vita var aldrig
aktuellt för henne. Inte heller ifrågasatte hon varför fem ordningsvakter känner sig tvingade
att dra in en ensam och uppenbart försvarslös kille i ett slutet rum.
De personer som skulle döma i fallet misslyckades först med att kalla in Ismail till salen.
Ingen av det flertal som stod utanför hörde när de skulle ha ropat, inte heller Ismail. Detta
innebar att den åtalade missade tillfället att få höra den kallade ordningsvaktens vittnesmål.
Det var bara efter att Ismail själv öppnade portarna till salen (precis då rätten ansåg sig färdig
och höll på att avsluta) som han fick möjlighet att berätta sin version. Ingen advokat fanns
närvarande för att försvara honom trots att han bett om en sådan, vilket hade motiverats med
att en sådan inte behövdes då åtalspunkten bara gällde ringa narkotikabrott. Med andra ord:
eftersom man redan på förhand bestämt att Ismails berättelse om misshandeln var att betrakta
som ovidkommande för dagens ärende, så hade man därmed bestämt att hans version av det
inträffade inte heller behövde tas på allvar.
Efter att Ismail berättat detaljerat om misshandeln, och om hur ordningsvakterna fått honom
att spy genom att pressa en känga mot hans rygg samtidigt som han låg på golvet, var
åklagarens enda kommentar: ”Han var uppenbarligen så full att han spydde”. Hon brydde sig
inte om att ställa några ytterligare frågor, och att hon redan bestämt sig för vart sanningen låg
var smärtsamt tydligt.
Ismails kommentar till STARK efter rättegången var: ”Jag hade förväntat mig det. Men det
kändes orättvist, som att de inte tog mitt ord på allvar. De valde att tro på dem och var inte är
intresserade av att höra mig.”
STARK uppmanar nu alla antirasister att protestera mot väktarvåldet och rasismen mot icke-
vita. Vi borde svara med att gå på offensiven mot hela systemet med vaktbolag i t-banan för
att värna tryggheten för icke-vita resenärer. Ordningsvakternas roll i kollektivtrafiken har
ökat succesivt i takt med SL:s prisökningar, och med dessa har även hoten och angreppen
mot icke-vita och papperslösa ökat. Just papperslösa har vid fler än ett tillfälle överlämnats
till polis och utvisats efter att väktare gjort rutinmässiga ingripande mot de i deras ögon icke-önskvärda t-baneresenärerna.
Framöver kommer därför STARK att tillsammans med våra vänner ta initiativ till protester
för att sätta press på vaktbolagen, och på dem som anställer deras tjänster. Vi måste få bort de uniformerade rasisterna ur t-banan.
Stå upp mot rasismen – krossa diskrimineringen!
Stå upp mot väktarvåldet!
Rättvisa för Ismail!
Manifestation mot väktarvåldet
Onsdagen den 6/4 kommer en manifestation mot väktarvåldet äga rum vid Stockholms Tingsrätt. Manifestationen äger rum angående den misshandel som Ismail Essakalli utsattes för och som STARK skrivit om tidigare (skrolla nedåt i hemsidan för STARK: s stöduttalande till Ismail). Efter en uppseendeväckande dålig hantering av Ismails fall, där bland annat kameramaterialet från tunnelbanan raderats trots försäkran från polisen om att så inte skulle ske, lades anmälan mot väktarna ned.
Istället står nu Ismail åtalad för ringa droginnehav, droger Ismail menar han inte hade på sig innan han togs in till väktarrummet där misshandeln skedde utan fått ditplanterade. Vi i STARK ska ha en manifestation i protest mot väktarvåldet och hur Ismail behandlats av rättsväsendet. Vi samlas kl 09:30 vid t-bana Rådhuset uppgång mot tingsrätten utanför spärrarna.
För mer info: http://www.facebook.com/update_security_info.php?wizard=1#!/event.php?eid=207485935936615
Fortsättning på brevbärarkampen:
Förra torsdagen (24/3) samlades närmare ett femtiotal brevbärare från ett tiotal olika kontor i Stockholmstrakten på Ungdomens Hus i söderförorten Skärholmen. Mötet gick under titeln ”Upp till kamp!” och gav uttryck för en stark vilja att organisera motstånd mot Postens pågående angrepp mot brevbärarnas arbetsförhållanden. Ett första men potentiellt mycket viktigt steg togs mot att lägga grunden för en gräsrotsrörelse bland brevbärarna, med utgångspunkt i Stockholm.
Bakgrunden till mötet
Initiativet till mötet kom från brevbärarna i Skärholmen, där jag själv arbetar. Vi ledsnade på den situation som uppstått i och med ytterligare försämringar efter en mycket hård vinter med mycket övertidstimmar. I takt med att allt fler gick på knäna samlade sig slutligen brevbärarna på det lokala utdelningskontoret och snackade ihop sig om läget. Det blev flera möten, och eftersom antog man krav på minskad arbetsbelastning och trygga anställningar för personalen. Man beslutade sig dessutom för att vägra jobba över frivilligt och istället ta tillbaka den post som man inte hinner dela ut. Men ännu viktigare var att brevbärarna förstod att kampen för bättre arbetsförhållanden inte kan föras på ett enda kontor – vilket ledde till att man enades om att bjuda in till ett möte för brevbärare i hela Stockholm!
Mobiliseringen för mötet skedde med kort varsel. En vecka innan upprättades ett event på Facebook, och den lokala sektionen av fackförbundet SEKO (som organiserar merparten av landets brevbärare) gav sitt stöd och spred informationen vidare genom sina kanaler.
Mötet
När klockan närmade sig halvsju på torsdagskvällen hade möteslokalen på Ungdomens Hus fyllts till bredden, och extra stolar fick bäras in så att alla skulle få plats att sitta. Där fanns brevbärare från kontor i Södertälje, från Östermalm, Södermalm, Årsta, Liljeholmen, Globen och Hägersten. Efter att alla bjudits på smörgås och kaffe inleddes mötet med att en kamrat från Stockholms Antirasistiska Kulturförening (STARK) läste upp ett uppskattat stöduttalande. STARK uppmuntrade brevbärarna att fortsätta på den inslagna vägen och utlovade sitt stöd vid behov. Sedan berättade jag själv om bakgrunden och anledningen till mötet. Det viktigaste innehållet i anförandet var:
- Posten bedriver en allmän offensiv mot brevbärarna där arbetsförhållanden står under systematiska angrepp.
- Facket har gjort alltför litet för att försvara brevbärarnas ställning, något som i sammanhanget lett till svag organisering och motståndsförmåga på arbetsplatserna. Nu krävs det en gräsrotsrörelse med utgångspunkt på brevbärarkontoren för att få med sig så många som möjligt för att vända utvecklingen, för att förmå facket att ta strid och för att bygga upp brevbärarnas styrka på golvet.
En allvarlig situation
Diskussionen som följde vittnade om allvaret i Postens angrepp. En brevbärare berättade att han under två av vintermånaderna hade arbetat 80 timmar övertid! En annan berättade om situationen på ett kontor på Södermalm, där cheferna på sikt planerar att banta ned personalen från 91 anställda till 60. Mycket insikt från deltagarna om innebörden av Postens angrepp kom till uttryck. Postens vinster har under flera år huvudsakligen skett genom att öka brevbärarnas arbetsbörda, och det är på den vägen det fortsätter bära. Förra årets vinst åstadkoms huvudsakligen just på detta vis. Med Brev 2010, ett radikalt omorganiseringsprojekt, har Posten inlett en effektiviserings-offensiv som syftar till att ytterligare öka intensiteten i arbetet. Nya slimmade arbetsorganisationer bidrar dessutom till att splittra upp kollektivet, och man tar god hjälp av bemanningsföretag och osäkert anställd personal för att täta till där hål uppstår.
Kampanda!
Om inte brevbärare börjar organisera nu, kommer det knappast bli lättare framöver, om detta rådde stor enighet. I diskussionen betonades att det är viktigt att bygga en rörelse på golvet som är öppen för alla brevbärare oavsett facklig tillhörighet. Just genom att göra detta kan vi på ett demokratiskt och öppet sätt börja formulera våra krav, något som inte står i motsättning till fackligt engagemang. Tvärtom behövs en sådan rörelse så att vi kan driva facket framför oss, och där det behövs ersätta passiva fackliga företrädare med stridbara sådana. På mötet fanns också flera fackliga representanter på plats. Förutom flera SEKO-ombud fanns brevbärare från SAC syndikalisterna och Postarbetarunionen. Det rörde sig mestadels om ombud på sektionsnivå, som själva är arbetare, men deltog gjorde också Mikael Högberg, vice ordförande för SEKO Post i Stockholm.
En diskussion gällde frågan om den fackliga organisationens stridbarhet. Efter att Högberg i ett kort anförande argumenterat till försvar för den svenska kollektivavtalsmodellen, som innebär att arbetare beläggs med fredsplikt efter att avtal med arbetsköparna har framförhandlats, var vi flera som förde fram kritik. I en situation där arbetsköparna hela tiden angriper arbetarna blir fredsplikten en hämsko på arbetarna, som inte ges rätt eller möjlighet att försvara sig under avtalsperioden, trots att Posten tar sig rätten att angripa arbetsvillkoren och öka arbetsintensiteten.
Flera brevbärare betonade vikten av att nu få igång engagemanget på arbetsplatserna. Även om man inte kan samla alla från början så är det en start att få med sig bara en eller två till att börja med.
Nästa steg!
Frågan om vad brevbärare borde kämpa för i ett längre perspektiv restes också. Vad borde t.ex. vara brevbärares svar på den borgerliga regeringens privatiseringsplaner? Fler än en brevbärare argumenterade för ett statligt postverk under brevbärarnas egen kontroll och för en återreglering av postmarknaden.
Mötet lyckades också ta viktiga steg här och nu. Bl.a. diskuterades att dra igång en kampanj med demonstration och uppvaktning av media för att sätta press på Posten och påvisa den bristande kvalitet som blir följden av den ökande arbetsbördan på brevbärarna. Utöver att planera för ett nytt möte, till vilket alla lovade att mobilisera ännu mer och försöka nå kontor som inte hade några representanter på mötet, så formulerades också en uppsättning krav, som syftar till att verka mobiliserande i kampen för bättre anställningsförhållanden. Dessa var följande:
- Mer fastanställda, mer trygga anställningar!
- Mindre distrikt!
- Vi vill ha fasta distrikt!
- Följ arbetsmiljölagen – arbetet ska anpassas efter den enskilda individens förmåga!
- Nej till bemanningsföretag!
- Nej till alkolås!
Med dessa som utgångspunkt är målet nu att ta med sig kraven till arbetsplatserna, förankra dem och börja organisera för att uppnå dem.
Potential!
Med mötet i Skärholmen togs ett litet men viktigt steg mot kämpande enhet mellan brevbärarna. Brevbärarna är ett kollektiv som betalat hårt för arbetsköparnas offensiv på senare år, med eftersatta löner och bakslag på bakslag. Nu finns tack vare initiativet och engagemanget från de många brevbärarna som släpat sig ut till Skärholmen en verklig möjlighet att lägga grunden för en motoffensiv. Vi har bara börjat, men räkna med mer. Och som en av brevbärarna från kollektivet i Skärholmen sade: ”Stockholm måste bli början. Men med Stockholm som utgångspunkt kan vi lägga grunden för en förening av brevbärarna i hela Sverige”. Det är precis vad vi måste sikta på!
Brevbärare i Skärholmen
Presentation av ny bok om fotboll och vänsterpolitik skriven av STARK-medlemmen Gabriel Kuhn
Vi är många världen över som älskar fotboll. Det finns också säkert flera med mig som fått våra annars sköna och starka upplevelser på ståplatsläktaren befläckade av rasistiska glåpord. I boken ägnas stora delar åt rasism inom fotboll samt antirasistiska initiativ inom fotbollsvärlden, från organisationer som "fotball against racism in Europe" till anti-fascist actions och anti-nazi leagues aktioner i England på 80-talet.
"Soccer vs. the State" berättar om världens mest populära idrott från ett vänsterperspektiv. Boken analyserar fotbollens historia som arbetarklassport och spelets kommersialisering, den radikala supporterkulturen och ultra-fenomenet, alternativa fotbollslag och DIY-turneringar så som Mondiali antirazzisti i Italien. Vid sidan om texterna av författaren Gabriel Kuhn, före detta semiprofessionell fotbollspelare, finns det femtio artiklar och intervjuer som belyser fotbollens politiska dimensioner på fem kontinenter. Kom till en kväll då du kan snacka om fotboll och känna dig som aktivist!
Föreläsningen och diskussionen förs på svenska.
Plats: Kapsylen, Tjärhovsgatan 44, 2 tr – hiss finns
T-bana Medborgarplatsen
Tid: Onsdag 13 april, kl 18
Arbetarkamp på posten i Skärholmen
Efter åratal av nedskärningar ökade arbetsbördor för arbetarna på posten i Skärholmen kom cheferna med ytterliggare försämringar av arbetsvillkoren; en redan underbannad grupp brevbärare skulle få ännu större disktrikt att dela post på. Men till skillnad från många andra fall av försämringar valde man här att göra motstånd. Arbetarkollektivet har mötts för att organisera sig och ta makten över sin situation. Vi på STARK stödjer helhjärtat såna initiativ och har skrivit ett stöduttalande till brevbärarna:
Stöduttalande till brevbärarna
Vi som är aktiva i STARK (Stockholms Antirasistiska Kulturförening) har fått höra om initiativet från er brevbärare i Skärholmen, och vi har läst ert uttalande där ni redogör för era krav. Att ni dessutom försöker sprida initiativet till andra kontor väcker entusiasm bland oss. Vi hoppas att andra ska följa efter och att ert initiativ ska kunna bli ett första steg mot att återuppväcka de stolta traditioner av kamp som ju en gång skapade arbetarrörelsen.
Vi i STARK, som är en socialistisk och antirasistisk förening med medlemmar från flera olika håll inom vänstern och arbetarrörelsen, vill uttrycka vårt stöd till ert initiativ av flera skäl.
Dagens omfattande arbetslöshet och de många otrygga anställningsformerna uppmuntrar en vanlig strategi från cheferna: Man utnyttjar överallt arbetare som har en svagare ställning för att undergräva alla arbetares ställning. Idag far i synnerhet unga arbetare och arbetare med invandrarbakgrund illa och utnyttjas på det här viset. Det skapar en frustration och en misstro mellan arbetare som i värsta fall leder till rasism och till ytterligare splittring – något som bara arbetsköparna vinner på.
Därför är ert exempel, där ni försökt att få med er alla, och även ifrågasätter att vissa av er ska ha en otrygg anställning, symboliskt viktig i ett större sammanhang.
Vi har förstått att det här bara är era första steg, och att ni bara befinner er i startgroparna i ett försök att stå upp för varandra. Vi förstår att brevbärare som vill göra motstånd mot Postens angrepp har en lång väg att vandra. Vi vill uppmuntra er och andra brevbärare att fortsätta på denna väg. Och vi vill redan nu deklarera att vi i STARK står beredda att närhelst ni ber om vår solidaritet bistå er på alla tänkbara vis så gott vi kan efter bästa förmåga. Vi kommer inte att tveka att göra er sak känd bland alla våra kontakter, och organisera stöd för er sak den dag då det behövs.
Solidariska antirasistiska kamp-hälsningar
Stockholms Antirasistiska Kulturförening
Gabriel Kuhn, aktiv i STARK, har skrivit en debattartikel till Stockholms Fria om förhållandet mellan kapitalism och rasism. Check it out!
http://www.stockholmsfria.nu/artikel/87091
Videoklipp från demonstrationen mot Sverigedemokraterna dagen efter valet samt Area Turns Red 2. Tack till Jens Johansson som gjort videona!
http://www.youtube.com/watch?v=xpNJLnmhO2E
http://www.youtube.com/watch?v=-DtDEzF30sc
Stöduttalande till Ismail Essakalli:
Ismail Essakalli misshandlades av ordningsvakter i Stockholms tunnelbana en onsdagskväll i december förra året. Han vittnar om hur väktarna kallade honom "blattejävel" och "svarting" medans de tryckte upp ett knä mot hans rygg tills hans spydde för att sedan trycka ner hans ansikte i spyan. Vi i Stockholms Antirasistiska Kulturförening, STARK, är djupt bekymrade över det som tycks vara ytterligare ett fall av rasistiskt väktarvåld. Pratar man med någon ungdom med icke-vit hudfärg, som bor i någon av landets förorter, har nästan alla en anekdot om då de själva eller någon närstående till dem blivit utsatta för trakasserier, oprovocerat våld eller övervåld från väktare eller polis.
Detta är även särskilt oroande i och med det faktum att Ismail offentligt tagit ställning mot rasism och våld, dels i sina låttexter men också genom att uppträda på den demonstration som bland andra vi var med och arrangerade den 4:e oktober efter Sverigedemokraternas valframgång. Att våld i allt högre utsträckning drabbar folk som arbetar aktivt och offentligt mot rasism är ett demokratiproblem och ett oroande tecken för samhällsklimatet. Vi vet ännu inte om detta var en av orsakerna till händelserna, men vi kräver att också denna aspekt tas på allvar.
Detta är exempel på sådana övergrepp, som förklarar det befogat låga förtroendet för rättssamhället i de förorter vars befolkning i hög grad utsätts för dessa trakasserier. Det ger signalen att ”er underordnade position i samhället är naturlig och berättigad”. Mot detta säger vi:
Res er mot rasismen och krossa diskrimineringen!
Rättvisa för Ismail!
Stå upp mot väktarvåldet!
Stockholm i mars 2011
Stockholms Antirasistiska Kulturförening, STARK
Schema för Area Turns Red 2:
Bion
10-11.30 Kampen för flyktingars rättigheter
12-14 Är Sverigdemokraterna fascister...?
14.30-16 Antirasism i förorten
16.30-? Aktionsforum
"Studion" (lokalen ovanför bion)
12-13 Vithetsnormen - föredrag med Ellen Belmore
14.30-16 Antirasism och arbetarrörelsen
Foajén (Kavhes café)
16-17 Cajsa Siik och Amanda King (livemusik)
Dj spelar skivor under dagen
Teatern
11.30 Barnteater
14-14.30 Everywhere (livemusik)
17.30-18 Jesper Odelberg (ståuppkomik)
18.30 Belle Starr and the Gunslingers
19.30 Oh My O
20.30 Jimmy the Saint
21.30 Sista Root
Area Turns Red 2 har nu flera spikade programpunkter!
Politiska möten börjar kl.10 och fortsätter under dagen. Ett mer detaljerat program kommer att offentliggöras närmare inpå. Läs mer >
